Nobelpriset i ekonomi* går i år till den amerikanske ekonomen Richard Thaler. Han får priset för sin forskning om hur vårt irrationella beteende och bristande självkontroll påverkar våra ekonomiska beslut.

Självklarheter kan tyckas, men faktum är att i ekonomisk teori har man tidigare mest utgått från att människan är en rationell varelse. Vilket självklart är helt fel. För att ta några exempel: Vi har svårt att motstå skålen med nötter innan middagen, trots att vi vet att den kommer förstöra vår aptit. Vi prutar när vi köper grönsaker på torget men inte hos banken när vi förhandlar boräntan, trots att det senare kan spara oss tusentals kronor varje år m.m.

Det här kostar oss pengar. Inte bara i vårt vardagliga liv utan minst lika mycket i vårt sparande. Vi köper en speciell aktie bara för att alla andra gör det (flockbeteende), vi är extra uppmärksamma på nyheter som bekräftar vår egen uppfattning om ett bolag medan vi filtrerar bort sådant som inte stödjer vår egna tes (konfirmationsbias) och vi tycker det är jobbigare att förlora 1 000 kr än vad vi värdesätter en vinst av samma belopp (förlustaversion).

Det irrationella beteendet i sig behöver dock inte vara ett problem. Så länge vi är medvetna om det och hittar sätt att hantera det. Jag har länge intresserat mig för sparande och är väl insatt i hur man bör investera. Det betyder inte att mina känslor inte kan spela mig ett spratt. Därför har jag satt upp några regler att förhålla mig till:

• Sparar sekunden jag får lön, via en automatisk överföring till mitt ISK. På så sätt anpassar jag min konsumtion efter mitt sparande istället för tvärtom.

• Låter mer än hälften av mitt månadssparande gå till fonder där jag har en förutbestämd fördelning. Här balanserar jag om ungefär en gång per år, men i övrigt låter jag sparandet följa min satta plan.

• Vid köp av en enskild aktie måste jag skriva upp tre argument till varför jag köper denna. Detta gör att jag stannar upp och funderar över mitt beslut ett varv extra.

• Amorterar i enlighet med amorteringskravet. Eftersom jag köpte min lägenhet för flera år sedan, omfattas jag inte av amorteringskravet. Jag väljer ändå att amortera en procent per år, eftersom jag ser det som ett räntesparande där jag sprider mina risker bort från börsen. Annars är risken stor att jag bara sparar i aktier- och fonder, eftersom jag tycker det är så roligt.

Detta är mitt sätt att ta kontroll över mitt irrationella beteende och inte låta mina känslor styra. För att bli helt rationellt, det är varken möjligt eller önskvärt. Vi är ju människor, inte robotar. Men det behöver som sagt inte vara ett problem: Som Mark Twain lär ha sagt;

”Största problemet är inte vad vi inte vet, utan vad vi vet med säkerhet men som visar sig vara fel”.

Har du några knep för att inte låta dina känslor styra ditt sparande? 

//Johanna 

*Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. 

Igår, tillsammans med över två miljoner andra svenskar, bänkade jag mig framför Tv:n och såg fotbollslandslaget genomföra en av svensk fotbolls största bragder. Att efter ett fantastiskt kvalspel, kriga sig igenom två playoff-matcher och slå ut Italien. Belöningen – biljett till sommarens VM-spel i Ryssland.

Förbundskapten Janne Anderssons mantra har under hela det tuffa kvalet varit: Då är då. Nu är nu. Sen är sen. I den stundtals något tröttsamma formuleringen ligger något tänkvärt. Det enda vi kan påverka, det är vad vi gör här och nu. Därför är det också nuet vi ska fokusera på.  

Du vinner inga matcher genom att gråta över redan förlorade matcher. Enligt samma princip finns det heller ingen mening med att gråta över pengar som du kunde ha sparat. Har du varit en slösa tidigare? Dra lärdom men älta inte. Gläd dig istället åt de, förhoppningsvis trevliga, minnen du skapat.

På samma sätt som vi inte ska älta tidigare misstag eller beteenden, ska vi inte heller leva i framtiden. På Twitter har det senaste tiden pågått en intensiv diskussion om människors sparkvot, alltså hur mycket du sparar i förhållande till din lön. Budskapet har stundtals varit; Högst sparkvot vinner. En ”tävling” som jag kan uppleva är något problematisk. Missförstå mig rätt, jag är väl medveten om friheten ett eget sparande ger och att inspirera till detta är min huvudsakliga arbetsuppgift som sparekonom. Men istället för att slå knut på dig själv och se varje spenderad krona som ett misslyckande, tycker jag du ska sträva efter balans. Att må bra och ha hälsan är bland det viktigaste du kan göra för din privatekonomi, då måste du också få lägga lite pengar på detta.  

Det betyder inte, att vi inte ska drömma. Sverige hade aldrig tagit sig vidare från en på pappret omöjlig kvalgrupp eller slagit ut Italien, om spelarna inte hade trott det var möjligt. Men att drömma är en sak, att helt släppa nutiden är något helt annat.

Förutom rätt fokus är alla expertkommentatorer eniga om att den andra huvudingrediensen till Sveriges framgång, är att de spelade som ett lag. För i teorin skulle det ju inte gå. Vår största fotbollsstjärna genom tiderna har slutat i landslaget och inte en enda av de svenska spelarna hade tagit en plats i Italiens startelva. Men spelarna backade upp varandra, slet för varandra och byggde upp en helhet som vägde så mycket tyngre än summan av de enskilda delarna.

Även vår privatekonomi är ett lagspel. Ett lagspel mellan konsumtion idag eller i framtiden, mellan räntesparande och börssparande, mellan aktier eller fonder. Ensamt kommer inte räntesparandet göra dig rik, ändå har det en lika given som viktig plats i din portfölj. Det ju det stabila försvaret som ser till att anfallsstjärnorna bland dina aktier och fonder får utrymme att växa. För det är ju till syvende och sist här målen som leder till guld skapas. Det gäller i såväl fotboll som i sparportföljen.

//Johanna