Nobelpriset i ekonomi* går i år till den amerikanske ekonomen Richard Thaler. Han får priset för sin forskning om hur vårt irrationella beteende och bristande självkontroll påverkar våra ekonomiska beslut.
Självklarheter kan tyckas, men faktum är att i ekonomisk teori har man tidigare mest utgått från att människan är en rationell varelse. Vilket självklart är helt fel. För att ta några exempel: Vi har svårt att motstå skålen med nötter innan middagen, trots att vi vet att den kommer förstöra vår aptit. Vi prutar när vi köper grönsaker på torget men inte hos banken när vi förhandlar boräntan, trots att det senare kan spara oss tusentals kronor varje år m.m.
Det här kostar oss pengar. Inte bara i vårt vardagliga liv utan minst lika mycket i vårt sparande. Vi köper en speciell aktie bara för att alla andra gör det (flockbeteende), vi är extra uppmärksamma på nyheter som bekräftar vår egen uppfattning om ett bolag medan vi filtrerar bort sådant som inte stödjer vår egna tes (konfirmationsbias) och vi tycker det är jobbigare att förlora 1 000 kr än vad vi värdesätter en vinst av samma belopp (förlustaversion).
Det irrationella beteendet i sig behöver dock inte vara ett problem. Så länge vi är medvetna om det och hittar sätt att hantera det. Jag har länge intresserat mig för sparande och är väl insatt i hur man bör investera. Det betyder inte att mina känslor inte kan spela mig ett spratt. Därför har jag satt upp några regler att förhålla mig till:
• Sparar sekunden jag får lön, via en automatisk överföring till mitt ISK. På så sätt anpassar jag min konsumtion efter mitt sparande istället för tvärtom.
• Låter mer än hälften av mitt månadssparande gå till fonder där jag har en förutbestämd fördelning. Här balanserar jag om ungefär en gång per år, men i övrigt låter jag sparandet följa min satta plan.
• Vid köp av en enskild aktie måste jag skriva upp tre argument till varför jag köper denna. Detta gör att jag stannar upp och funderar över mitt beslut ett varv extra.
• Amorterar i enlighet med amorteringskravet. Eftersom jag köpte min lägenhet för flera år sedan, omfattas jag inte av amorteringskravet. Jag väljer ändå att amortera en procent per år, eftersom jag ser det som ett räntesparande där jag sprider mina risker bort från börsen. Annars är risken stor att jag bara sparar i aktier- och fonder, eftersom jag tycker det är så roligt.
Detta är mitt sätt att ta kontroll över mitt irrationella beteende och inte låta mina känslor styra. För att bli helt rationellt, det är varken möjligt eller önskvärt. Vi är ju människor, inte robotar. Men det behöver som sagt inte vara ett problem: Som Mark Twain lär ha sagt;
”Största problemet är inte vad vi inte vet, utan vad vi vet med säkerhet men som visar sig vara fel”.
Har du några knep för att inte låta dina känslor styra ditt sparande?
//Johanna
*Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne.
