Riksrevisionens granskning av investeringssparkonto (ISK) som publicerades i tisdags konstaterar att sparformen har gjort det enkelt att spara i aktier. Men att sparformen kan ha kostat staten 42 miljarder kronor i skattebortfall. Precis som rapporten framhåller är det viktigt att beakta att skattebortfallet borde sättas i relation till de senaste årens fantastiska börsuppgång men också till den samhällsvinst ett ökat hushållssparande kan bidra med på lång sikt.
Investeringssparkontot infördes 2012 med syfte att underlätta beskattning av finansiella instrument och att bryta de inlåsningseffekter som ofta uppstår vid ett direktsparande i aktier och fonder. Sparformen är en framgångssaga där 2,2 miljoner svenskar i dag har ett sparande på ett ISK och har till stora delar ersatt det privata pensionssparandet som tidigare fanns inom ramen för IPS.
Källa: Morningstars fondindex, 2018
Ett sparande på investeringssparkonto har tack vare en mycket stark börsutveckling och minskade inlåsningseffekter varit en bra affär för spararna. Dock ska man komma ihåg att schablonbeskattningen gör att den enskilda spararen står för hela risken vid en börsnedgång. Och det är något som Riksrevisionen faktiskt påpekar, men som medierubriceringen missade. I media var det ett ensidigt fokus på det enorma skattebortfallet.
Källa: TNS Sifo Prospera, 2018
Dessutom är det så att förändrad demografi, sjunkande pensionsnivåer och avsaknad av incitament för långsiktigt sparande gör att investeringssparkontot är en viktig pusselbit för att kunna tackla framtida samhällsutmaningar. Det behöver såklart nödvändigtvis inte vara så att just sparformen ISK är svaret, men någon form av incitament för långsiktigt sparande måste finnas. Och inte bara subventioner för att låna, som det nu omdiskuterad ränteavdraget.
Gustav
